I Sverige föds omkring 110 000 barn varje år. Fem procent av dem föds för tidigt, alltså före graviditetsvecka 37. En av dessa är lille Isak från Borås. Han föddes i vecka 24, hemma i duschen.
– Det var en helt surrealistisk upplevelse, säger mamma Paulina Nilsson.
Det började som en helt vanlig fredagskväll, den 4 oktober 2019. Paulina och hennes sambo Johan hade jobbat hela dagen och såg fram mot helgen.
– Jag kände lite mer aktivitet och sparkar i magen än jag brukade, men det var inget som oroade mig. Jag tänkte mer “värst vad bebisen är i gång!”, säger Paulina.
Hon var gravid i vecka 24 plus 3 (dagar) och hade precis börjat vänja sig vid tanken på att de skulle bli föräldrar. Ett första besök var avklarat hos barnmorskan och ett nytt inplanerat. Men så långt hann de aldrig. När Paulina skulle lägga sig kom hon inte till ro. Något kändes konstigt.
– När jag gick upp för att gå på toa kom det en otrolig smärta från ingenstans. Jag kände direkt att något var jättefel, det blixtrade liksom till. I efterhand har jag förstått att det var en värk, konstaterar Paulina.
Under tiden som Johan ringde efter ambulans fick Paulina en ny kraftig värk och kastade sig på golvet för att krypa mot duschen. I värk nummer två kom Isak.
– Jag förstod ingenting, det fanns ju inte på kartan att jag skulle föda barn! Jag visste knappt om jag var vaken eller drömde, allt var så surrealistiskt. Det var bara panik. Jag tror att jag hann ta emot honom med händerna, men jag minns inte riktigt, säger Paulina.
Hon beskriver de första minuterna i badrummet “som en skräckfilm”.
– Jag förstod inte att Isak levde utan trodde att det var ett missfall.
Till slut gnydde det lilla knytet och rörde lite försiktigt på ena armen. Han levde!
Läs mer: Det första andetaget – när för tidigt födda kan behöva hjälp att andas
Ambulanspersonalen kom efter en kvart, klippte av navelsträngen och ventilerade Isak. Sedan blev det iltransport till Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. När Isak kom fram var han kraftigt nedkyld. För tidigt födda barn har så känslig och outvecklad hud att de kyls ner snabbt. Isak hade 28 grader i kroppstemperatur och vägde bara 700 gram. Efter att han fått upp temperaturen och stabiliserats blev det en ny ambulanstransport till Östra sjukhuset i Göteborg. Där togs Isak in på en neonatal intensivvårdsavdelning.
– Läget var väldigt ovisst. De tre första dagarna fick han inte ens komma ut ur kuvösen. Vi levde som i en bubbla, säger Paulina.
Dagarna blev veckor och olika tester som ultraljud, röntgen och blodprov avlöste varandra.
– Det var olika undersökningar och stick var och varannan dag. Det var jobbigt att behöva utsätta Isak för det. Dels eftersom även så små barn kan känna smärta, dels för att det kan vara skadligt för både deras hjärna och utveckling att utsättas för den smärtan och stressen.
Vetskapen att varje stick dessutom utgjorde en infektionsrisk och kunde få ödesdigra konsekvenser för ett så litet och skört barn var otroligt ångestladdat för de nyblivna föräldrarna.
– Blodvolymen i så små kroppar är så liten att ett blodprov faktiskt kan medföra att barnet behöver få en blodtransfusion, vilket också hände flera gånger i Isaks fall.
Efter 12 veckor på sjukhus fick så Isak äntligen komma hem, dagen före julafton.
– Det var förstås helt fantastiskt! säger Paulina. Idag är han en frisk och glad tvååring som väger 14 kilo, är 90 centimeter lång och inte har en aning om sin dramatiska start i livet. Än.
– En dag när han blir äldre ska vi berätta för honom om hur det gick till när han föddes. Vi vill att Isak ska förstå vilken otrolig fighter han är. Ett riktigt litet mirakel.
Källa statistik: Socialstyrelsen