Fotograf: Åsa Lindqvist / Kvist & Family 

I Sverige har antalet tvillinggraviditeter ökat de senaste decennierna och med det även risken att föda för tidigt. Hälften av alla tvillingar föds före vecka 36 vilket är fyra veckor för tidigt. Nova och Nilla föddes redan i vecka 26.  

– Det första halvåret var en ständig kamp för överlevnad med ständiga kontroller och de behövde hjälp att andas med CPAP och syrgas, säger mamma Jessica.  

Vid en tvillinggraviditet finns ökad risk för komplikationer. Det gör att blivande mammorna får gå på tätare kontroller hos mödravårdscentralen. Det var vid en sådan rutinkoll, den 22 april 2015, som Jessica Linnman i Stockholm fick reda på att en av hennes tvillingar inte mådde bra inne i magen.  

– När de gjorde ultraljud upptäckte de att Nova låg 30 procent under normalkurvan i storlek, berättar Jessica.  

Den blivande mamman bokades in på ett läkarbesök på Södersjukhuset i Stockholm nästa dag. Därifrån gick det snabbt. När det togs CTG försvann Novas hjärtslag då och då och det blev ambulansfärd till Huddinge sjukhus i total kaos.  

– Min man Marcus följde efter fel ambulans i paniken och vi var båda helt chockade och grät.  

Klockan sju på kvällen fick de beskedet, inom en timme måste barnen vara ute. Jessica kördes in på operation för akut kejsarsnitt.  

Först plockades Nova ut. Hon vägde bara 596 gram och fick intuberas. 

Läs mer: Positiva resultat från klinisk studie.

– Hon var den som mådde sämst. Systern Nilla var lite starkare, hon gav till och med upp ett litet skrik när hon kom ut, säger Jessica.  

Efter operationen och på uppvaket tre timmar senare fick Jessica äntligen träffa tvillingarna igen.  

– De var ju så otroligt små och rynkiga, som gamla människor i miniatyr. Det var en konstig känsla att ha barn i en kuvös med slangar överallt och knappt våga ta på dem. Det är klart att vi var glada att våra barn levde, men samtidigt befann vi oss i ett chocktillstånd.  

Efter tio dagar på Huddinge sjukhus flyttade familjen till Södersjukhuset. Där skulle de komma att stanna i nio veckor och dagarna rullade på med rutinkontroller, röntgen, vägningar, matning och blodprover.  

– Det var olika dag från dag. Tjejerna var väldigt starka, men vi hade blivit inställda på att det kunde komma bakslag, och det gjorde det också. De fick infektioner och behövde blodtransfusion flera gånger och fick hjälp att andas med CPAP och syrgas. 

Att se sina barn kämpa med andningen var svårt.   

– När barnen slutar att andas ger man de extra syrgas. Det kallas att “flusha”, och det skedde flera gånger. Det är otroligt jobbigt att se hur ens barn blir helt slappa, bleka och bara lägger av, säger Jessica.  

En av läkarna på SÖS rådde paret att prata med en psykolog om sina upplevelser. 

– Han jämförde vår situation med den typen av posttraumatisk stress som man upplever i krig. Just att vara i en ständig kamp för överlevnad och inte kunna påverka det själv. Bara att inte kunna få vara med sina nyfödda barn hela tiden är ju otroligt konstigt och onaturligt.  

Sjuksköterskan Linda Nilsson: Barnets tillstånd kan svänga snabbt, de måste övervakas.

När Jessica och Marcus fick åka hem med sina tvillingar efter tre månader var det en stor lättnad. Men först efter ett halvår kände Jessica att hon kunde slappna av.  

– Det dröjde ganska länge eftersom det hela tiden var bakslag, men då kände jag att ’de kommer att överleva!’. 

Idag kan ingen som ser Nova och Nilla ana deras dramatiska start i livet. De är som vilka andra pigga och glada sjuåringar som helst. Den enda skillnaden är att de fortfarande måste kolla upp lungfunktionen på sjukhuset 1-2 gånger om året.  

– Deras lungor kommer alltid att vara lite stelare, även som vuxna. Men även om det gör att de kanske aldrig kommer att bli elitidrottare är det inget som påverkar deras vardag. De kan springa och leka utan problem, säger Jessica.  

Om det är något hon skulle önska i vården av för tidigt födda barn är det att rutinerna och hanteringen av barn och föräldrar skulle se ut på samma sätt på olika sjukhus i Sverige.  

– Och att man får höra fler framgångshistorier på plats. Nu är vi ju faktiskt en av dem! Det är så lätt att fastna i negativa tankar. Det skulle vara skönt att se och höra att det faktiskt går bra i de flesta fall.